Nu har jag läst lite fler böcker om hästars inlärning och även tittat på filmer. Boken "Tänk som din häst" av M. Peace och L. Bayley och filmen "Motivera din häst" av Ellen Ofstad Warren rekommenderar jag varmt. Även "Hästmannaskap, körning" med tillhörande DVD "Hästens inkörning" av Hans Sidbäck är mycket bra. Även om de två första skiljer sig från Sidbäcks mer klassiska metoder har de ändå mycket gemensamt. Att belöna, aldrig hota eller slå, vara konsekvent och framförallt ge hästen tid att tänka.

Vildas och min maktkamp måste jobbas bort. Jag har nu börjat förstå vad jag gjort fel, men det kan ta tid att jobba bort detta för att vi ska återfå förtroendet för varandra. Hon hade från början helt accepterat mig som ledare och följde mig som en hund. Hon har alltid kunnat borstas, kratsats, täckas och handskas med lös i hagen tidigare.

 Att hon börjat visa aggressivitet mot mig och slutat lyssna beror på att jag krävt för mycket av henne och varit otydlig. Att hon börjat brunsta är nog inte grundproblemet, men förstärker säkert en del av irritationen hos henne. När hon började markera mot mig med ffa vä. bakhov i Januari, när hovarna skulle kratsas, smällde jag till henne på baken. Det hjälpte för stunden och det är sådant man ofta får lära sig att göra med hästar som trilskas eller går till anfall. Det eskalerade dock i att hon sparkade jag slog som en slags evighetsmaksin. Jag slog visserligen inte hårt utan markerade liksom hon gjorde. Hennes markeringar blev dock till regelrätta sparkar med tillhörande tjut. Varje gång hovarna skulle inspekteras fick jag samla kraft och mod. Hon kände övertaget direkt. Hon började även bitas och jag markerade med slag (igen:() på halsen.

 Hon slutade gå bakom mig på promenader. Hon bara rusade på. Då brukar jag vända henne så att hon kommer bakom mig igen om jag inte får henne att stanna på kommando, vilket tidigare inte varit något problem. Istället för att ge med sig efter några vändningar började hon visa bakdelen och hon har även markerat med sparkar i luften mot mig. Detta har resulterat i att jag gått undan för att undvika bli sparkad och så fick hon ännu mer övertag. Det har även resulterat i att jag börjat dra i grimskaftet för att få stopp på henne, vilket bara gör det hela ännu värre. Från början har jag känt mig helt orädd och ohotad av henne, men även om jag gaskat upp mig och försökt att inte visa min tilltagande osäkerhet så har den funnits där och det har hon naturligtvis märkt.

Nu har vi börjat komma tillrätta med problemet att lyfta hovarna och det kan i sig göra att hon litar mer på mig. Igår tog jag inte ut henne ur hagen utan prövade med lite förflyttningar i hagen med tillhörande belöningar. Jag var noga med att vänta med att gå fram tills jag blev "inbjuden" och kelade en stund med henne. Hon visade inga tecken på aggresivitet och flyttade sig för tryck utan att bli irrriterad på mig. Jag visade mig inte underlägsen heller. Att jag nu kan lyfta hovarna utan större problem gör att mitt självförtroende blivit bättre och det uppfattar hon nog i mitt kroppsspråk också.

Jag tror hon har bättre förtroende för min äldsta dotter än för mig för henne går hon fortfarande på promenad med utan att bråka. Hon har aldrig slagit eller hotat Vilda heller.

Visst ska man inte acceptera att hästen anfaller och inte respekterar människans privata sfär. Det jag märkt är dock att om jag nonchalerar vissa beteenden och istället ger henne en uppgift t.ex att backa eller flytta undan bakdelen samt belönar henne för det hon utfört så glömmer hon snart att bråka. Tidigare har jag försökt avleda henne på liknande sätt, men då har hon börjat t.ex rusa igen så att jag sagt "stanna", belönat henne och så har hon börjat igen. Hon har då inte förstått vilket beteende jag belönat. Jag måste vara tydligare!

Jag försöker fokusera på de positiva sidorna i vår relation, vilka är många. Hon är mycket social. Hon kommer alltid fram i hagen och sticker själv ner huvudet i grimman. Hon trilskas eller drar aldrig när jag ska öppna och stänga stängslet fast hon får gå runt i en massa vändningar innan det är klart. Kanske är detta en kombination av att hon älskar att komma ut och att jag känner mig helt trygg i den situationen? Hon är väldigt orädd. Hon blir inte rädd för bilar och stannar, samt står stilla vid vägkanten(oftast se tidigare inlägg). Till och med motorsågsljud accepterar hon om man bara visar henne var ljudet kommer ifrån och lugnar henne en liten stund(Då litar hon på mig, konstigt).

Tidigare har jag läst en del av Hempflings böcker. De har varit jättebra och mycket funkade till en början. När det gäller problemlösning är dock ovanstående böcker lättare för mig att förstå och tillämpa. Jag är ingen förespråkare för någon viss metod, men jag vill kunna få ett samarbete med Vilda genom att använda metoder som fungerar och som inte gör varken mig eller henne till en envåldshärskare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...