Sparvöga

Senaste inläggen

Av Viveca - 11 juli 2017 16:08

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m


Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga erfarit eller hört talas om.

Kontras dessa påståenden med forskningsbaserade uttalanden skriar de övertygade om konspiration och hjärntvätt.


Visst finns forskningsfusk a lá Machiarini och visst tjänar läkemdelsbolagen pengar på sina läkemedel. Självklart bör man vara kritisk till vad man utsätter sig själv, sina djur eller barn för och jämföra nyttan med risken.

Det intressanta är att det inte gäller alternativen.


Vacciner har genom historien räddat miljontals liv och gör så fortfarande. Det är lätt att vara emot vaccinationer i ett land där 85% är vaccinerade mot de vanliga barnsjukdomarna och majoriteten av de som väljer att inte vaccinera sig därmed löper en mycket liten risk för smitta och bestående skador.


Sverige är ett land där individualismen är stark. Att göra något för den stora massan är inget som lockar särsklit när man inte känner någon som är drabbad men har hört om någon som är skadad av vaccination.


Vi lever i en skyddad värld och skulle nog må mycket bättre om vi slapp fabricera nya saker att vara rädda för.

Over and out!

Av Viveca - 27 februari 2017 14:30

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.


Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar.

Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plugg vid sidan av kände jag mig euforisk efter varje avslutat pass. Nu tillbringar jag några veckor på BB med ett par dagar på neonatalavdelning och BB-mottagning.


BB motsvarar inte alls mina förväntningar. Det känns mer som en vanlig vårdavdelning med kontroller och rutiner. Självklart behövs de flesta av dessa kontroller och runtiner men de kommer mer i fokus än själva stödet till föräldrarna.


En anledning till detta kan vara barnmorskebristen på avdelningen.


På BB/amningsmottagningen arbetar man på ett helt annat sätt med stöd och där lär jag mig mycket mer.


Jag har dock blivit tillfrågad om att arbeta som sjuksköterska på BB i sommar mot att de betalar ut ett litet bidrag varje månad under resterande studietid. Att slippa ta fullt studielån är självklart en bra morot.


Jag kan också ta tillfället i akt att arbeta fram ett eget arbetssätt som ger mer stöd till föräldrarna samt skaffa mig mer erfarenhet.


Även förlossningen är intresserade av att anställa mig i förväg som barnmorska, så nu har jag skickat in en arbetsansökan. Den stora frågan är dock lönen. Jag kommer vilja förhandla min lön och inte bara rätta mig efter HR-avdelningens lönetariffer. Genom att ha färdiga lönemallar bryter landstingen mot avtalet med Vårdförbundet om individuell lönesättning. Det är bl.a därför kommunernas sjuksköterskelöner ligger så mycket högre. Det är också därför landstingen har svårt att bemanna med sjuksköterskor och barnmorskor. När nu bemanningen är dränerad tillkommer även dålig arbetsmiljö till den låga ersättningen. När skall de fatta?


Förlossningsvården börjar utarmas på många sätt. Många förlossningsavdelningar läggs ned eller slås ihop. Förlossningsvården blir alltmer medikaliserad och fabriksaktig. Själv är jag glad att mina barn redan är födda.


Jag hoppas kunna verka för en kvinnovänligare förlossningsvård med kontinueligt stöd för föräldrarna och den födande. Jag hoppas också att fler alternativ till sjukhusvården blir tillgängliga och skattefinansierade så som hemförlossningar och barnmorskeledda enheter för lågriskförlossningar.


Skall jag under mina resterande 20 år i arbetslivet få vara med om den förändringen?


Vad tror du?

Avslutar med fantastiska foton av förlossningar: http://www.boredpanda.com/professional-birth-photography-competition-winners-labor-2017/?utm_source=CB2&utm_medium=link&utm_campaign=SAW

Varsågoda!



Av Viveca - 8 januari 2017 12:51

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar.

Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.


Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att lära.


Något som slår mig både i mötet med födande kvinnor, människor i allmänhet och när jag läser i forum, bloggar med mer på nätet är risktänkandet. Det verkar finnas så mycket rädsla och jag tror ibland att skräckhistorier har mycket med detta att göra. Hur kvinnor blir bemötta och behandlade av personalen har säkert också en stor betydelse.


Att själv inte smittas av denna rädsla och försöka etablera en god kontakt och vinna kvinnornas förtroende är en förutsättning för att kunna bidra till en god förlossningsupplevelse genom att kunna ge stöd. Samtidigt måste jag för att själv orka att vara ett stöd inse att jag inte alltid i alla fall kommer att lyckas med detta. Men de gånger jag inte lyckas är också tillfällen att begrunda och lära av.


Många frågar mig om alla förlossningar har gått "bra". Ja, utifrån sett så har alla "mina" förlossningar gått "bra! Alla barn har fötts friska och mammorna har varit friska efteråt. Ingen har behövt snittas eller behövt förlösas med sugklocka (ännu). Men upplevelsen av förlossningarna har säkert varierat. Ibland får man facit direkt och kvinnan/paret talar om hur nöjda de varit och hur trygga de kännt sig. Ibland finns det något outtalat som man ibland kan närma sig och ibland  känner att det inte alls är rätt tidpunkt att närma sig.


Rädsla är en känsla som även kommer med smärta. Det gör ont att föda. Att kvinnan får adekvat smärtlindring och verktyg att hantera sin smärta är A och O. En kvinna som redan är rädd inför förlossningen kommer behöva mer påminnelse om avslappning och att inte vara rädd för smärtan. Jag känner mig ibland som en skiva med hack i: "Släpp ned hakan, axlarna, slappna av, andas ut hela vägen..." Men det funkar i de allra flesta fall.


Frågan om vem som "äger" förlossningen är ständigt aktuell. Det självklara svaret är den födande. Men så ser det långt ifrån ut alltid. Att låta kvinnan själv inta ställningar och göra rörelser som hon känner hjälper förlossningen framåt och som gör smärtan hanterbar är det optimala. Då blir min roll att guida henne och komma med förslag samt vara ödmjuk för individuella preferenser eller vilja. Vissa kvinnor får man påminna om att vila och andra om att försöka komma upp och röra sig. Några sköter det helt själva och är fokuserade i sin egen bubbla.


Men i utdrivningsskedet finns det många viljor hos personalen. "Jag vill ha dem på sidan", "Jag förlöser alltid i benstöd/ryggläge","Alla förlöser alltid på en värk". Detta handlar mycket om traditioner, rutiner, kultur, ergonomi etc. Men även om rädsla. Man vill ha koll på perineum (mellangården) för att förebygga bristningar. Man är rädd att om barnets huvud föds fram på en värk och man måste vänta till nästa värk för att kroppen skall födas, så kan barnet fastna med axlarna eller att det inte ens kommer en värk till. Detta trots att det finns studier som talar helt tvärtemot farhågorna.


Något som däremot verkar fungera och som är i enlighet med vetenskapen är sen avnavling. Här kan det säkert variera beroende på tålamodet hos barnmorskan. Men man väntar tills pulsationerna i navelsträngen upphört och det brukar ta mellan 10-15 minuter, ibland längre. Alla tar inte heller navelsträngs-pH på alla nyfödda även om det är rutin. Vad är vitsen att ta det på ett barn som skriker direkt och är helt opåverkat samt har varit opåverkat under förlossningen? Så det går framåt i vissa avseenden.


Att lita på att kvinnan kan föda barn och att hålla klåfingrarna borta när de inte behövs, men att vara beredd att ingripa vid behov tror jag man kommer långt på.


Ett litet ps. Jag utgår här från s.k normala graviditeter, friska mammor och förlossningar där man kan förvänta sig normalstort och friskt barn.


Ha det gott alla!




Av Viveca - 4 december 2016 11:10

 


Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.


Före dess är det en hel del studieuppgifter som skall göras. Bland annat skall jag göra en projektplan till mitt examensarbete.


Från början hade jag många idéer om vad magisteruppssatsen skulle handla om, men nu är det svårare. Jag har valt att skriva ensam även om det inte verkar vara så populärt.


Redan på sjuksköterskeutbildningen ville jag skriva själv, men det fick vi inte då. Jag ville även göra en intervjustudie redan då, men se det fick vi inte heller, med motiveringen: Det klarar du aldig!


Jag tror nog jag klarar det mesta här i livet efter allt jag gått igenom så en "liten" magisteruppsats mer eller mindre...(hehe). Nja, det blir nog tufft, men med tanke på att vi alla bor så spritt så ser jag fler fördelar än nackdelar med att skriva själv.


To be continued...

Av Viveca - 4 december 2016 00:27

Ja, kanske...
Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort från civilisationen/sjukhus med förlossningsavdelningar lade jag drömmen på hyllan. Men nu så 45 år fyllda och sjukvårdsarbetande i 26 år varav 14 som sjuksköterska är det dags att damma av drömmen. Rik på pengar lär jag inte bli, men berikad är jag säker på att jag blir.
Så kanske... På återseende.

Av Viveca - 30 augusti 2016 16:14

Att tala med vissa känns som att prata med en vägg. Vad man än säger tolkas fel eller tas inte emot alls.


Kanske borde dessa individer vara med i TFF?


Av Viveca - 30 augusti 2016 15:27

Har ni tänkt på en sak?

Alla är allergiska. Ja, till och med jag.

Fast min allergi utlöses inte av djurpäls, om då inte djurets päls sitter på en sån där modell-wannabee som vinglar fram på stilettklackar med aningens framåtvikt orsakad av lite för mycket kemikalier på framsidan.


Nej, jag är mer allergisk mot t.ex uttryck som "kidsen" eller kanske stavas det med Z som "Razzel" (TV-programmet för er som minns det) eller "Prazzel" ( godisaffär i Gbg på 80-talet. Kidzen ger mig lätt klåda i halsen och något slags frossa.


Visst ser det fräsigare ut med Z? Lite ungdomligt på något sätt, nyskapande.

Ett annat fenomen som ger mig allergiska symtom är barnvagnar på tre hjul med anorektiska träningsnarkomaner bakom, eller är det framför? Särskilt i uppförsbackar och i intervall.


Men de får fara fram hur-som-helst medan mina pälsdjursluddiga sockor antagligen inte ens är välkomna in på cafeet. Det känns som om man är någon sorts rebell om man tar med sig några av dammråttorna och luftar dem lite.

 


Ja, jag är tillbaka!

Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skapa flashcards